Händelserik vecka och dag
Ja, idag har varit händelserik, men innan jag berättar om dagen ska jag berätta vad som hänt sen sist.
Något jag inte skrev om sist var att vi varit på RUL förra tisdagen. Vi bestämde oss för att vi ville veta könet denna gången.
På väg till sjukhuset så bröt jag ihop lite då jag kände att jag inte ville se bebisen och ville bara hem. Som tur är har jag en underbar man som finns vid min sida för att stötta mig när allt är jobbigt (konstant nu).
Vi kom in till läkaren och får se bevisen röra sig och hjärtat slår, MEN barnet var mindre än beräknat. Jag skulle vara i v 19 vid UL men var bara i v 17. Detta kändes som en spark i magen på mig då detta var det jag absolut inte ville vara med om. Vi har fått en ny tid för ett nytt RUL då läkaren inte såg hjärtat tillräckligt bra och för jag blev tillbaka flyttad mer än 2 veckor. Eftersom det var så tidigt så kunde vi inte heller få reda på könet den gången.
Mötet med psykologen gick bra, hon lyssnade verkligen på mig och det jag sa. Hon var lätt att prata med och tog mig på allvar. När mötet nästan var slut så sa hon att hon är orolig för att jag gränsar till en depression vilket jag själv haft misstankar om.
Hon fråga om det är ok att hon ringer en psykiatriker och pratar om jag ska få en remiss och så skulle jag få veta mer imorgon.
Igår ringde hon och hade fått en tid till mig idag kl 10 hos psykiatrikern och undra om jag kunde gå då. Vilket vi löste på jobbet.
Mötet idag gick bra, psykiatrikern ställde några få frågor innan hon beslöt sig för att jag ska börja gå på SSRI-tabletter (lyckopiller) för att se om det kan hjälpa mig med mitt humör innan barnet föds så chansen att jag ev stöter bort barnet blir mindre. Tabletterna är inget som påverkar barnet. En annan sak vi bestämde var att jag kommer ha full bestämmanderätt över hur jag vill föda. Vill jag ha ett kejsarsnitt denna gången också så får jag det utan att det blir några som helst diskussioner. Jag har inte tänkt allvarligt på KS denna gången så vi får se hur det blir med bebisens födsel.
Jag är tacksam för att jag får all denna hjälpen som jag får och att jag vågar be om hjälpen gör mig stolt.
I fredags satt jag och slösurfade på blocket och kollade på bilar. Hittade en som såg fin ut och och inte gått mycket alls. Bestämde oss för att titta på den i söndags. Vi blev förälskade i den och idag blev den vår. :) Nu får vi plats med barnstolar i baksätet utan att sitta med knäna i instrumentbrädan (riktigt så illa har det inte varit i den gamla bilen).
