Lizette

Var ju hos läkaren i onsdags och gav blodprov. Det togs ur armvecket som vanligt när de behöver "mycket" blod. Hon som tog proverna tog inte prover mitt i armvecket utan lite från sidan. Förstår om ni inte fattar vad jag menar. Men som sist när jag fick ge blodprover genom armvecket så kändes hela armen misshandlad. Ja, misshandlad. Den gjorde ont när man sträckte på den och böjde den. Såg redan i onsdags att det antagligen skulle bli ett blåmärke, men i torsdags så var där inte ett spår mer än den lilla pricken där kanylen gått in. Men i fredags så kom det stora feta blåmärket så nu ser jag misshandlad ut, i armvecket. Det börjar lägga sig lite, men det syns mycket fortfarande.
Får resultatet nu i veckan. Undrar så vad som kommer att hända om de inte har hittat något som det kan bero på.

Imorgon fyller jag visst år och det är inget som jag bryr mig om. Vi ska inte fira mig imorgon så jag kommer inte få några födelsedagspresenter imorgon. Inte ens av Durra då han har jobbat för fullt hela tiden så har han inte haft tid att fixa något och han har frågat om det är okej att jag får min present när jag ska firas. Jag har sagt att han inte behöver ge mig en materiell sak utan att jag hellre bara hittar på något med honom som han har planerat helt själv. Han har sagt att han tänkte att vi kunde äta på Oasen (fondue restaurang) och då kom jag med idéen att då kunde vi ju kanske kolla om mina föräldrar och hans pappa med familj ville med, för de har fortfarande inte träffats och då har jag och Durra varit ihop 2 år 7 månader och 9 dagar idag. Om hans pappa med familj inte kan, så kan man kolla med Durras mamma med familj för det blir trevligare och man sitter längre än om man bara är 2. Nog för att det kan vara mysigt att bara vara 2 men när det är fondue så tycker jag att ju fler destu bättre. Men det är Durra som får styra upp allting och jag tänker inte vara med i planeringen. Jag är där när han säger till mig att vara där (var nu där är?). Jaja, vi får se hur allt blir med det hela.

Har inte så mycket mer att skriva just nu mer än att jag vill att mitt liva ska börja gå framåt och inte stå på samma jä*la ställe längre. Jag vill ha ett jobb, jag vill gå ner i vikt så att jag kan börja tycka om mig själv o.s.v.!  Är det bara jag som mår så jädrans dåligt över mig själv? Kan det inte finnas någon här i närheten som vill gå ner tillsammans med mig? Vi kan ut och gå/cykla tillsammans och bara pusha varandra när den andra har det jobbigt. Det ska inte vara en tävling om vem som gått ner mest på en viss tid, utan att sätta upp många små mål och nå dem en i taget, njuta av att man nått målet och sen ta tag i nästa steg. Vi kanske kan lära oss något av varandra. Kan t.o.m. vara någon som inte bor i hbg så bytar vi nr och tar våra promenader samtidigt fast på olika ställen i sverige. =) Någon som är på?

Ha det så bra allesammans! Puss på er!