Håll tummarna..
Den 16/11 runt 14.30 tiden så får ni ta och hålla era tummar och tår allt vad ni kan för att då får vi veta om allt blir så som jag önskar och över allt annat vill ha det. Sista mötet med den avdelningen blir avklarat då och förhoppningsvis går jag därifrån med ett stort leende och ett papper i handen som ingen ska få ta ifrån mig. =)
AAAAAAHHHHHHHH!!!!!!
Allt är jobbigt just nu. Inte bara kroppsligt utan mentalt också. Det är så mycket som inte är som det ska i huvudet på mig just nu och jag vill inte prata om det med någon mer än min psykolog. Inte ens Durra vet exakt vad som går runt i mitt huvud. Jag vet att min psykolog är orolig och vi kommer inte fram till hur vi ska lösa saker och ting och det är svårt. Hon vill att vi ska träffas oftare men jag känner inte att det vi pratar om hjälper mig just nu så vi väntar lite med att boka in möten varje vecka. Tycker att det är jobbigt att prata med henne när jag är där, men det är ju bara p.g.a. vad vi pratar om när jag är där. Hon får mig att tänka på saker jag inte kan förmå mig att tänka på själv, men så fort jag går ut därifrån så slår jag bara bort alla tankar och allt vi har pratat om för jag vill/orkar inte tänka på det. Jag önskar att jag verkligen kunde visa hur jag känner egentligen varje dag, men då hade jag inte kunnat gå till jobbet eller träffa andra människor utan att de hade frågat vad som är fel och jag vill inte prata om det. Alla hade blivit väldigt oroliga och då är det lättare att fejka att allt är bra och som detska vara. Jag vågar inte ens visa Durra hur jag egentligen känner, utan han kan ibland få se toppen på isberget. Jag vågar knappt släppa ut alla känslor när jag är själv för jag kommer bara att skrämma upp mig ännu mer. Att ens sitta och skriva detta tar emot. Jag försöker se på saker så positivt som möjligt, men det går sådär. Imorgon får jag iaf svar på om det blir en fortsatt sjukskrivning eller inte. Sen är det möte med en bm från förlossningen på fredag om en sak som jag hoppas kommer sluta som jag vill, men det får vi inte veta tyvärr på fredag utan det ska till ett möte till med en läkare där uppe också. Jag vet inte vad jag gör om jag inte får som jag vill.
Nej, nu orkar jag inte mer helst vill jag bara försvinna och komma tillbaka när allt har löst sig och känns bättre.
Nej, nu orkar jag inte mer helst vill jag bara försvinna och komma tillbaka när allt har löst sig och känns bättre.
Rosa bandet
Jag läste precis i en blogg att man kan få försäkringsbolaget Chartis att skänka 10 kr till Rosa Bandet genom att publicera en egen specifik länk. Gör din egen länk och bidra till canserforskningen utan att det kostar dig något extra mer än lite tid.
Jag lever..
Jag lever med mina smärtor, men lever det gör jag. Jag känner bara inte för att skriva här i bloggen längre så därför blir det inte mycket skrivet här. Så förvänta er inte uppdateringar så ofta för det kommer nog inte att hända.
