Tom. Ledsen. Saknad.
Det är vad jag känner just nu. Jag känner mig så tom utan min älskling. Lägenheten känns tom fast att katterna är här någonstans. Jag är ledsen för att det gör ont i hela mig när han är så långt borta. Jag saknar honom så mycket. Visst får jag lite sms om vad de har gjort eller ska göra, men frågar han mig en enda gång om hur jag mår/har det eller har gjort idag? NEJ! Det gör mig mer ledsen. Visst, han är på semester men lite vill jag att han ska tänka på mig när han ligger vid poolen eller på stranden och solar. Har inte fått ett ända gulligt sms av honom eller ett "jag saknar dig". Jag kanske överanalyserar men just nu vet jag inte vad jag ska tro eller göra. För även om jag saknar honom som få så vill en del av mig kanske inte vara här när han kommer hem för då är det ju som att jag bara har väntat på att få krama om honom. Jag verkligen hatar att vara ifrån honom så länge när han är så långt borta. Men det verkar inte alltid som att han känner likadant. Visst, det är han som jobbar dubbelt så visst ska han få hitta på något roligt med sina kompisar för sina pengar men så vet jag att när han inte jobbar dubbelt längre så kommer det inte vara så att han hittar på något bara vi för att ta igen en del av tiden som går förlorad när han jobbar 13 timmar om dagen. Jag känner mig ensam och väldigt försummad och faktiskt inte speciellt älskad under sommrarna.
Men då tänker ni väl att då får du ju umgås med dina kompisar desto mer, men saken är den att jag har knappt några kompisar. Min bästa kompis när jag gick i högstadiet-gymnasiet flyttade till Växjö för att studera vidare, så vi ses knappt alls och tack vare det skit vädret som ska komma i helgen så blir det inget tältande och fiskande med henne. Hade verkligen sett fram emot det. Min närmaste kompis nu (har ingen bästa kompis längre) hon har sitt jobb och sin sambo, sina systrar och andra kompisar att umgås med. Visst, jag har börjat få kontakt med två gamla klasskamrater, men den ena bor ju så långt bort som i Hjo(!) och den andra pluggar i Köpenhamn i veckorna (inte nu på sommaren). Jag vill ha fler kompisar, speciellt som bor i närheten (helsingborg), men det är inte lätt att få kompisar när man inte har ett jobb eller har pengar till att gå ut för att träffa folk. Sen är folk inte sugna på att skaffa kompisar när de är ute för då vill de ju ragga eller bara ha skoj med sina kompisar som de redan har.
Jag känner mig fan deppig när jag tänker på hur jävla tomt liv mitt liv är. Jag har inte mycket att hurra för, är det konstigt att jag är osäker på mig själv och att jag inte vill vara utan dem jag älskar då? Sitter fasiken och gråter, så nu kommer jag snart in i en ond cirkel med den förbaskade huvudvärken.
Älskling jag har dig hellre varsomhelst i Sverige utan att få träffa dig än utomlands! Jag vill att du ska komma hem nu.
Puss på er!
Men då tänker ni väl att då får du ju umgås med dina kompisar desto mer, men saken är den att jag har knappt några kompisar. Min bästa kompis när jag gick i högstadiet-gymnasiet flyttade till Växjö för att studera vidare, så vi ses knappt alls och tack vare det skit vädret som ska komma i helgen så blir det inget tältande och fiskande med henne. Hade verkligen sett fram emot det. Min närmaste kompis nu (har ingen bästa kompis längre) hon har sitt jobb och sin sambo, sina systrar och andra kompisar att umgås med. Visst, jag har börjat få kontakt med två gamla klasskamrater, men den ena bor ju så långt bort som i Hjo(!) och den andra pluggar i Köpenhamn i veckorna (inte nu på sommaren). Jag vill ha fler kompisar, speciellt som bor i närheten (helsingborg), men det är inte lätt att få kompisar när man inte har ett jobb eller har pengar till att gå ut för att träffa folk. Sen är folk inte sugna på att skaffa kompisar när de är ute för då vill de ju ragga eller bara ha skoj med sina kompisar som de redan har.
Jag känner mig fan deppig när jag tänker på hur jävla tomt liv mitt liv är. Jag har inte mycket att hurra för, är det konstigt att jag är osäker på mig själv och att jag inte vill vara utan dem jag älskar då? Sitter fasiken och gråter, så nu kommer jag snart in i en ond cirkel med den förbaskade huvudvärken.
Älskling jag har dig hellre varsomhelst i Sverige utan att få träffa dig än utomlands! Jag vill att du ska komma hem nu.
Du är den jag aldrig vill vara utan.
Puss på er!
Kommentarer
Trackback
